I årtusenden har människor insett att arkitekturen bör vara praktisk, vacker och hållbar, för om någon av dessa kvaliteter utelämnas eller prioriteras blir den ensidig. T ex praktisk men inte vacker, eller vacker men ohållbar. Vad som är praktiskt, vackert och hållbart varierar, men tillsammans kan de balanseras eller fördelas så att de samspelar och får arkitekturen att bli tillräckligt mångsidig.  

Lättare sagt än gjort, kvaliteterna är motstridiga, och t ex ordet vacker används i många olika betydelser. Inte bara estetiska utan även funktionella där någonting estetiskt används som medel för andra ändamål, t ex reklam. Men när det vackra används funktionellt, eller det funktionella används som vackert, blandas kvaliteterna samman, t ex tekniska prestationer, popularitet, högt pris osv, används som om de vore estetiska kvaliteter. Förvisso kan teknik mm vara vackert, men vad som skiljer kvaliteterna är att det vackra inte följer funktion. T ex en sommarstuga kan vara vacker oavsett om den fungerar, och oavsett om det vackra är användbart för andra ändamål. 

I klassisk och traditionell arkitektur bibehålls kvaliteternas integritet, t.ex. ornament utformas för att vara vackra liksom praktiska och hållbara komponenter utformas för att vara funktionella. Istället för att omtolka dem på olika sätt används kvaliteternas olikheter så att de kan samspela, vilket har gjort sådan arkitektur i olika kulturer tillräckligt mångsidig för att bli klassisk och traditionell. Även i nutida sammanhang kan samspel mellan vad som är praktiskt, vackert, och hållbart förvandla funktionellt eller estetiskt ensidiga byggnader till mångsidiga livsmiljöer.