I årtusenden har vi känt till att arkitekturen bör vara praktisk, vacker och hållbar, för om någon av dessa tre kvaliteter utelämnas eller prioriteras blir arkitekturen ofullständig eller ensidig. T ex praktisk men inte vacker, eller vacker men inte hållbar, eller hållbar men varken vacker eller praktisk.

Vad som är praktiskt, vackert och hållbart kan variera i olika sammanhang, men vad som sällan varierar är hur deras samspel (eller brist på samspel) påverkar den byggda miljön. De kan balanseras eller fördelas för att ges möjlighet att samspela, och arkitekten kan då åstadkomma bästa möjliga samspel. När detta lyckas blir arkitekturen mångsidig, dvs praktisk, vacker, och hållbar.